Tags

, , ,

Regeringen och skolminister Jan Björklund (FP) har tvingats att ta ett steg tillbaka och vidareutreda sitt förslag om stiftelsereformen av högskolorna. I dagsläget får nya stiftelser för statliga lärosäten inte bildas enligt stiftelselagen som genomfördes 1996. Regeringens förslag är att ändra lagen så att lärosäten skall kunna omvandlas till privata stiftelser. I nuvarande läge är förslaget på remiss och ska återpresenteras om några månader, i juni 2014.

Anledningen till att förslaget inte har lyckats förverkligas än, utan blivit utsatt för kritik, är att tydliga planer och förklaringar om bland annat studenternas och de anställdas rättigheter saknades, samt detaljer om hur den statliga finansieringen skall hanteras. Enligt Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) var förslaget varken välanalyserat eller tillräckligt omfattande.

Vad gäller förslaget har Björklund tyvärr valt att tiga. Det har därför varit upp till hans pressekreterare Elin Boberg att försöka försvara den planerade reformen genom några noga valda och vilseledande ord om ”universitetens självständighet och autonomi från staten.”

Trots tystnaden från Rosenbad kan man dock dra slutsatser om regeringens ideologiska prioriteringar och om vad utbildningsministern anser vara väsentligt. Redan i september 2008 beskrev Björklund regeringens ambition kring kommersialiseringen av vetenskapliga upptäcker och entreprenörskap, vilka skall ”löpa som en röd tråd genom hela utbildningsväsendet.” Dessutom bekymrade han redan då över en klyfta mellan ”akademi och affärer” och hävdade tydligt att ”de två världarna” borde förenas.

Efter reformerna i grund- och gymnasieskolan är det alltså nu dags att omvandla högskolorna. Som om friskolereformen samt möjlighteten att ta ut vinst i skolväsendet inte räckte till, planerar regeringen nu att ta ytterligare steg mot decentraliseringen och privatiseringen av hela utbildningsväsendet.

Att det finns problem i svenska skolan går inte att förneka. Internationella kunskapsmätningar pratar sitt tydliga språk om hur det går för svenska skolan och hur de svenska eleverna presterar i såväl nationella som internationella sammanhang. Lärarnas berättelser om vad som pågår i den lokala vardagen i skolan stämmer överens med resultaten från PISAs undersökning där svenska elevers försämrade läsförståelse är ett av flera problemområden.

De uppenbara problem som finns är dock inte lösbara genom ett populistiskt och ensidigt hävdande om påhittade nyttor av privatiseringen, vilket alliansregeringen och utbildningsministern Björklund gång på gång fortsätter att göra sig skyldiga till. Privatisering av utbildning påstås envist vara nyckeln till hela samhällsekonomins framgång. Dessutom används skolväsendet i sig som ett politiskt verktyg för att framhävda ett nyliberalt marknadstänkade.

Samtidigt som regeringen påstår sig prioritera kvaliteten i utbildningen väljer den ändå att blunda för statistik och forskning som tydligt pekar på de minst sagt problematiska följderna av den decentraliserade styrningen av skolväsendet. Regeringens ambition kring kommersialiseringen av vetenskapliga upptäcker och entreprenörskap speglar dessutom en ensidig och begränsad syn på kunskap och lärande.

Marknadsanpassning av utbildning och en alltmer växande betoning på individens kompetens- och konkurrensförmåga i samhället tar plats på bekostnad av analytiskt tänkande, fördjupade kunskaper och likvärdiga möjligheter för alla. Universitet som en tillgänglig samhällsinstitution för alla medborgare, där sökande och livslångt lärande uppmuntras, omvandlas till en företagsmodell där vinstdrivande ägare bestämmer över vad som anses vara relevant kunskap.

Både läraryrket och lärarutbildningen är oerhört viktiga i förändringen och förbättrandet av såväl den svenska skolan som framtidens samhälle. För att försäkra kvaliteten på lärare och deras engagemang i sitt yrke är det väsentligt att satsa på kvaliteten på lärarutbildningen och humanistiska ämnen.

Den nuvarande regeringen med sin blinda förtjusning i vidare marknadsanpassning av det svenska skolväsendet sviker dock de som valt läraryrket för att uppmuntra dialog och sprida kunskap, samt alla barn och ungdomar som förväntas att växa upp till framgångsrika, ansvarsfulla och fritänkande individer och medborgare.

Den planerade stiftelsereformen kväver det kulturella kapitalet av en nation genom att reducera en kontinuerlig process av lärande och omfattande kunskap till färdigproducerade varor.

Därför måste den stoppas.

Advertisements